Jag har blivit MAMMA!

Det var ett tag sedan jag skrev senast. Mycket har hänt sedan dess. Orkar inte skriva ner hela förlossningsberättelsen just nu. Men jag kan berätta att jag födde en underbar liten son torsdagen den 8 mars. Han var 51 cm lång, vägde 3765 g och naturligtvis det vackraste barnet jag någonsin skådat. På söndag blir han redan en hel månad gammal. Dagarna ramlar iväg med rasande fart. Vår lilla familj njuter av varje sekund och lär känna varandra mer och mer. Igår fick jag t.ex. det första vackra leendet från lilleman och idag gav han sin pappa ett leende. Underbara unge!

Återkommer när tid och ork finnes.

Hej svejs!

BF+2, Vasaloppet och solsken...

Lillbus verkar trivas i min mage. Vi väntar och längtar att förlossningen ska sätta igång. Vi promenerar, spelar wii, storstädar och försöker hålla igång på alla sätt och vis (ja, vi har testat färdknäppen också) men utan resultat. Idag vaknade jag dock med mensliknande molvärk i nedre delen av magen vid 7.20 som nu vid 9.30 fortfarande håller i sig. Det kan ju inte vara negativt i alla fall. Märker även av en lite ökad flytning som eventuellt kanske är slemproppen som håller på att lösas upp. Vem vet?

Vasaloppet rullar på tv'n och solen skiner med full kraft ute. Om en stund ska vi ta oss ut på ytterligare en promenad. Det är ju tur att det har varit så vackert väder på sistone. Det underlättar när man ska ut och gå och jag blir ju lite uppmuntrad av solen. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle påverkas så här pass mycket att gå över tiden men jag är deppig. Känner mig stor, fet, blek och svullen i hela kroppen. Jag börjar till och med tveka ifall vi kommer bli föräldrar. Ja, jag vet att det låter löjligt! Jag känner ju Lillbus hela tiden där inne i magen hur han bökar och stökar.

Nu i skrivande stund molar det på lite extra i magen. Hoppas, hoppas att det betyder något positivt!

På återseende...

Igår trodde vi att det var dax...

Vid 15-tiden tog vi oss ut i solen på de isiga vägarna för en liten promenad. Jag packade ner 3 böcker som skulle lämnas tillbaka till biblioteket och så traskade vi iväg. På väg till biblioteket gick det bra. Kände bara en stickande känsla i underlivet av att bebisens huvud tryckte på. Men när vi sedan vände och skulle gå tillbaka hem igen fick jag ont som tusan i hela magen. Det krampade och gjorde ont. Efter mycket "aj, aj, aj" kom vi tillslut hem. Jag lade mig på soffan men det fortsatte att göra ont som riktigt kraftig mensvärk ungefär. Vi började ta tid och jag hade värkar med ungefär 3-5 minuters mellanrum som satt i i ca 90 sekunder. Det fortsatte i flera timmar men jag tyckte att det borde göra ännu ondare om det skulle vara "på rikigt" och dax för bebis. Efter ca 4 timmar började det klinga av. Sen sov jag bättre än vad jag gjort på riktigt länge. Vaknade kl 7 och var ganska pigg. Idag har det varit riktigt lugnt. Knappt nå värkar alls. Undrar när lillen tänker titta ut? Vi längtar massor!!!

Förvärkar igen i massor...

I söndags kväll och halva natten hade jag förvärkar som kändes som riktigt ordentlig mensvärk. Tänkte att kanske är bebis på g. Men så var icke fallet. Igår kväll körde det igång en stund igen med liknande känsla. Men sen gick det över och jag sov faktiskt mellan 01 och 06 innan jag behövde upp och kissa. Somnade sedan om igen och vaknade strax före 9. En riktigt bra natt med andra ord.

Jag börjar bli riktigt riktigt otålig i väntan på att förlossningen ska starta. Jag håller på att längta ihjäl mig efter vår lilla kille. Så nära men ändå så långt borta....

Imorgon (om ingen av oss föder barn) ska vi få fint främmande från ett annat par från föräldragruppen innan det är dags för sista gruppträffen. Både jag och maken har fattat tycke för dessa människor. De är lugna och fina och känns väldigt lika oss. Vore roligt om vi fortsätter träffas när bebisarna kommit till världen.

Igår var vi iväg för att handla lite. Hamnade på hm och var tvungna att inhandla ett par supersöta tofflor till lilleman föreställande krokodiler. De är nu nedpackade i lillens bb-väska. =)

Exakt 2 veckor kvar till bf...

Ja, nu är det på dagen 2 veckor tills vår lille prins är beräknad att komma ut till oss. Om man ändå visste när det kommer att ske. I natt, nästa vecka eller om 4 veckor? Äggsjuk höna är ett passande uttryck på mig just nu. Jag vill så gärna träffa min lilla skrutt. Han är ju färdigstöpt så det vore ju ingen fara alls ifall han ville komma nu. Pappan längtar också massor. Vi har försökt locka ut honom genom prat. Men jag tror inte riktigt att han lyssnar. =)

Igår upptäckte vi att det inte är något fel på lillens hörsel. Vi tittade nämligen på Stockholmsderby i elitseriehockeyn. AIK gjorde mål och pappan skrek rakt ut, varvid lillen ryckte till ordentligt. Stackars liten. Pappan håller på att skrämma livet ur dig redan innan du har kommit ut. Inte konstigt att du stannar kvar i mammas trygga mage.

Idag är det en underbar vinterdag. Solen skiner och värmer på kinderna. Jag klädde faktiskt på mig och gick en tur runt kvarteret. Det tog väl knappt 10 minuter. Men jag vågar mig inte på någon längre sträcka. Då får jag sota för det med massor av extra värk. När jag kom tillbaka från min lilla promenad la jag mig på soffan och somnade av i ca 1 timme. Ha, ha! Snacka om att inte ha mycket krafter kvar. Undrar hur jag ska orka föda ett barn. Sägs ju som att det ska vara som att springa ett maratonlopp. Ja, på någe vis ska han väl komma ut. =)

Nu en dusch sen tittar mor förbi på en kopp kaffe.

18 dagar till bf...

Jag har läst massor av "vänta-barn-böcker" under graviditeten. I nästan alla böcker står det att de sista veckorna känns oändligt långa. Och jag kan bara hålla med. Om man ändå visste att bebisen skulle anlända på den beräknade dagen. Men det kan ju dröja flera veckor efter det också. Det är som maken sa - det är som att vänta på julafton fast man vet inte när julafton infaller. Det kan bli jul redan vid lucia men man kan även få vänta in i januari. =) Bra liknelse tycker jag. Han är bra klok min make.

Det händer inte speciellt mycket alls. För att tiden ska gå snabbare borde jag sysselsätta mig med massa saker. Men jag orkar helt enkelt inte. Senaste tiden har jag faktiskt sovit riktigt bra om nätterna. Jag är ju upp flera ggr och kissar, men jag lyckas sova där emellan. Sen är jag så trött på dagarna också så jag lyckas nog sova ett par timmar då också. Men det är ju inte så konstigt att vara trött så här i slutet av graviditeten när bebisen växer massor och tar mycket energi av sin mor.

En av våra sysselsättningar är att iaktta min bebismage. Det är riktigt roligt att se hur mycket det rör sig där inne ibland. Det är väl riktigt trångt åt lilleman nu. Och trängre blir det ju. Stackars liten har fortfarande hicka flera ggr per dygn. Duktiga pojken tränar väl andning för fullt. Hans far säger att han dricker för mycket kiss. =)

En av mina sysselsättningar är även att ligga i soffan och titta på Irene Huss-filmer. Tycker de är riktigt spännande. Jag är ju en stor fan av svenska kriminalrullar. =) Men jag kan inte titta om jag vet att maken ska jobba natt. Det är jag alldeles för harig för.

Återkommer.... hej svejs!

Förvärkar...

Igår kväll vid 18-19-tiden körde det igång med vad det enligt litteraturen och min bm kallas för förvärkar. Det kändes som kraftig lågt sittande mensvärk. Det "krampade" ett tag, släppte och så höll det på fram tills 01-tiden åtminstone - för sen måste jag ha somnat av ren utmattning...

Idag känner jag lite, men inte lika intensivt som det var igår.

Har inte märkt av någon slempropp eller blödning ännu. Det enda är att jag har varit ganska lös i kistan den senaste tiden (vilket man tydligen kan bli i slutet av graviditeten pga vissa ämnen som ska mjuka upp livmoderhalsen).