Jag har blivit MAMMA!

Det var ett tag sedan jag skrev senast. Mycket har hänt sedan dess. Orkar inte skriva ner hela förlossningsberättelsen just nu. Men jag kan berätta att jag födde en underbar liten son torsdagen den 8 mars. Han var 51 cm lång, vägde 3765 g och naturligtvis det vackraste barnet jag någonsin skådat. På söndag blir han redan en hel månad gammal. Dagarna ramlar iväg med rasande fart. Vår lilla familj njuter av varje sekund och lär känna varandra mer och mer. Igår fick jag t.ex. det första vackra leendet från lilleman och idag gav han sin pappa ett leende. Underbara unge!

Återkommer när tid och ork finnes.

Hej svejs!

BF+2, Vasaloppet och solsken...

Lillbus verkar trivas i min mage. Vi väntar och längtar att förlossningen ska sätta igång. Vi promenerar, spelar wii, storstädar och försöker hålla igång på alla sätt och vis (ja, vi har testat färdknäppen också) men utan resultat. Idag vaknade jag dock med mensliknande molvärk i nedre delen av magen vid 7.20 som nu vid 9.30 fortfarande håller i sig. Det kan ju inte vara negativt i alla fall. Märker även av en lite ökad flytning som eventuellt kanske är slemproppen som håller på att lösas upp. Vem vet?

Vasaloppet rullar på tv'n och solen skiner med full kraft ute. Om en stund ska vi ta oss ut på ytterligare en promenad. Det är ju tur att det har varit så vackert väder på sistone. Det underlättar när man ska ut och gå och jag blir ju lite uppmuntrad av solen. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle påverkas så här pass mycket att gå över tiden men jag är deppig. Känner mig stor, fet, blek och svullen i hela kroppen. Jag börjar till och med tveka ifall vi kommer bli föräldrar. Ja, jag vet att det låter löjligt! Jag känner ju Lillbus hela tiden där inne i magen hur han bökar och stökar.

Nu i skrivande stund molar det på lite extra i magen. Hoppas, hoppas att det betyder något positivt!

På återseende...

Igår trodde vi att det var dax...

Vid 15-tiden tog vi oss ut i solen på de isiga vägarna för en liten promenad. Jag packade ner 3 böcker som skulle lämnas tillbaka till biblioteket och så traskade vi iväg. På väg till biblioteket gick det bra. Kände bara en stickande känsla i underlivet av att bebisens huvud tryckte på. Men när vi sedan vände och skulle gå tillbaka hem igen fick jag ont som tusan i hela magen. Det krampade och gjorde ont. Efter mycket "aj, aj, aj" kom vi tillslut hem. Jag lade mig på soffan men det fortsatte att göra ont som riktigt kraftig mensvärk ungefär. Vi började ta tid och jag hade värkar med ungefär 3-5 minuters mellanrum som satt i i ca 90 sekunder. Det fortsatte i flera timmar men jag tyckte att det borde göra ännu ondare om det skulle vara "på rikigt" och dax för bebis. Efter ca 4 timmar började det klinga av. Sen sov jag bättre än vad jag gjort på riktigt länge. Vaknade kl 7 och var ganska pigg. Idag har det varit riktigt lugnt. Knappt nå värkar alls. Undrar när lillen tänker titta ut? Vi längtar massor!!!

Förvärkar igen i massor...

I söndags kväll och halva natten hade jag förvärkar som kändes som riktigt ordentlig mensvärk. Tänkte att kanske är bebis på g. Men så var icke fallet. Igår kväll körde det igång en stund igen med liknande känsla. Men sen gick det över och jag sov faktiskt mellan 01 och 06 innan jag behövde upp och kissa. Somnade sedan om igen och vaknade strax före 9. En riktigt bra natt med andra ord.

Jag börjar bli riktigt riktigt otålig i väntan på att förlossningen ska starta. Jag håller på att längta ihjäl mig efter vår lilla kille. Så nära men ändå så långt borta....

Imorgon (om ingen av oss föder barn) ska vi få fint främmande från ett annat par från föräldragruppen innan det är dags för sista gruppträffen. Både jag och maken har fattat tycke för dessa människor. De är lugna och fina och känns väldigt lika oss. Vore roligt om vi fortsätter träffas när bebisarna kommit till världen.

Igår var vi iväg för att handla lite. Hamnade på hm och var tvungna att inhandla ett par supersöta tofflor till lilleman föreställande krokodiler. De är nu nedpackade i lillens bb-väska. =)

Exakt 2 veckor kvar till bf...

Ja, nu är det på dagen 2 veckor tills vår lille prins är beräknad att komma ut till oss. Om man ändå visste när det kommer att ske. I natt, nästa vecka eller om 4 veckor? Äggsjuk höna är ett passande uttryck på mig just nu. Jag vill så gärna träffa min lilla skrutt. Han är ju färdigstöpt så det vore ju ingen fara alls ifall han ville komma nu. Pappan längtar också massor. Vi har försökt locka ut honom genom prat. Men jag tror inte riktigt att han lyssnar. =)

Igår upptäckte vi att det inte är något fel på lillens hörsel. Vi tittade nämligen på Stockholmsderby i elitseriehockeyn. AIK gjorde mål och pappan skrek rakt ut, varvid lillen ryckte till ordentligt. Stackars liten. Pappan håller på att skrämma livet ur dig redan innan du har kommit ut. Inte konstigt att du stannar kvar i mammas trygga mage.

Idag är det en underbar vinterdag. Solen skiner och värmer på kinderna. Jag klädde faktiskt på mig och gick en tur runt kvarteret. Det tog väl knappt 10 minuter. Men jag vågar mig inte på någon längre sträcka. Då får jag sota för det med massor av extra värk. När jag kom tillbaka från min lilla promenad la jag mig på soffan och somnade av i ca 1 timme. Ha, ha! Snacka om att inte ha mycket krafter kvar. Undrar hur jag ska orka föda ett barn. Sägs ju som att det ska vara som att springa ett maratonlopp. Ja, på någe vis ska han väl komma ut. =)

Nu en dusch sen tittar mor förbi på en kopp kaffe.

18 dagar till bf...

Jag har läst massor av "vänta-barn-böcker" under graviditeten. I nästan alla böcker står det att de sista veckorna känns oändligt långa. Och jag kan bara hålla med. Om man ändå visste att bebisen skulle anlända på den beräknade dagen. Men det kan ju dröja flera veckor efter det också. Det är som maken sa - det är som att vänta på julafton fast man vet inte när julafton infaller. Det kan bli jul redan vid lucia men man kan även få vänta in i januari. =) Bra liknelse tycker jag. Han är bra klok min make.

Det händer inte speciellt mycket alls. För att tiden ska gå snabbare borde jag sysselsätta mig med massa saker. Men jag orkar helt enkelt inte. Senaste tiden har jag faktiskt sovit riktigt bra om nätterna. Jag är ju upp flera ggr och kissar, men jag lyckas sova där emellan. Sen är jag så trött på dagarna också så jag lyckas nog sova ett par timmar då också. Men det är ju inte så konstigt att vara trött så här i slutet av graviditeten när bebisen växer massor och tar mycket energi av sin mor.

En av våra sysselsättningar är att iaktta min bebismage. Det är riktigt roligt att se hur mycket det rör sig där inne ibland. Det är väl riktigt trångt åt lilleman nu. Och trängre blir det ju. Stackars liten har fortfarande hicka flera ggr per dygn. Duktiga pojken tränar väl andning för fullt. Hans far säger att han dricker för mycket kiss. =)

En av mina sysselsättningar är även att ligga i soffan och titta på Irene Huss-filmer. Tycker de är riktigt spännande. Jag är ju en stor fan av svenska kriminalrullar. =) Men jag kan inte titta om jag vet att maken ska jobba natt. Det är jag alldeles för harig för.

Återkommer.... hej svejs!

Förvärkar...

Igår kväll vid 18-19-tiden körde det igång med vad det enligt litteraturen och min bm kallas för förvärkar. Det kändes som kraftig lågt sittande mensvärk. Det "krampade" ett tag, släppte och så höll det på fram tills 01-tiden åtminstone - för sen måste jag ha somnat av ren utmattning...

Idag känner jag lite, men inte lika intensivt som det var igår.

Har inte märkt av någon slempropp eller blödning ännu. Det enda är att jag har varit ganska lös i kistan den senaste tiden (vilket man tydligen kan bli i slutet av graviditeten pga vissa ämnen som ska mjuka upp livmoderhalsen).

Grattis kära broder!

Igår fick älskade lillebror ett positivt besked.... han fick jobbet han sökt på Bilprovningen! Den lilla skitungen (med 3-årigt gymnasium) får högre ingångslön än systeryster (med 3 års högskolestudier). Men det är väl egentligen bara jättebra för honom. Men då märker man ju vilket skityrke rent lönemässigt man själv har valt.

Nog om det, idag går vi in i vecka 37. Det närmar sig! =)

Föräldragruppstillfälle nr 2 och besök hos bm...

Igår var det åter igen dax för föräldragrupp. Vi pratade om våra tankar och känslor inför förlossningen sen visade bm med en docka hur bebisen tränger ner och roterar i bäckenet innan den tittar ut. Några känner sig livrädda inför förlossningen men jag sa som jag känner: "att jag ser fram emot förlossningen och att det ska bli skönt att få det gjort för att få träffa vår lilla son".

Efter gruppen hade vi tid hos bm. Det visade sig att vår lilla plutt har fixerat sig. Mitt systoliska tryck hade ökat något till 120. Urinstickan var ren och fin. Dock låg jag lite lågt i hb (115) så igår inhandlades extra järntabletter. En ny blodgruppering togs också...

Idag ska mormor skjutsas till ögonmottagningen. Tänk att det är två år sedan jag skjutsade henne dit senast. Tiden går nog rätt snabbt ändå.

Föräldragrupp och förlossningstankar...

I onsdags var vi på vårt första föräldragruppstillfälle. Kan väl tycka att det kändes lite "lekskola" först då vi skulle intervjua och sedan presentera en annan förälder i gruppen. Men ok, det kanske var ett ok sätt att få veta lite om vilka vi är... Sen fick vi komma med förslag på vad vi vill ska tas upp under resterande träffar. Bm berättade även att BVC-ssk och familjerådgivningen skulle dyka upp och berätta om sina verksamheter.

Jag tycker ändå att jag känner mig lugn inför förlossningen. Jag har läst väldigt mycket om de olika faserna som man går igenom under en förlossning. Och jag tror att kunskapen om vad som händer gör att man känner sig mycket mer trygg i situationen. Jag tänker testa med bara lustgas men är det så att det gör vidrigt ont så är jag öppen för annan smärtlindring. Min största oro är att bebisen kommer ut och inte ger ifrån sig något skrik, att de måste springa iväg med honom, och så ligger jag kvar där helt ovetande om ifall han lever eller inte. Usch! Hemska tanke! Och så finns det ju en liten oro om ifall allt står rätt till, om han är välskapt och så.

Funderar ju även på hur det kommer att kännas när det "är dax", om vi hinner in i tid osv. Jag hoppas att maken är hemma så det inte blir panik-panik på jobbet för honom.

I förrgår var det 5 veckor kvar till beräknad förlossning. Hoppas att vi slipper vänta flera veckor efter bf.

Bröstmjölk...

Idag när jag hade duschat och torkat mig upptäckte jag att det kom lite vätska ur mitt högra bröst. Först en liten vit droppe och sen mer som vatten. Jag blev glad eftersom jag antar att det tyder på att brösten börjar bli redo för bebis och att de verkar fungera.

Imorgon ska vi på första föräldragruppstillfället. Vi är nog båda lite skeptiska till det hela men kommer att ge det en chans.

Ställde mig på vågen i morse som visade prick 85 kg. Har alltså gått upp 18 kg sedan inskrivningen hos bm. Men, jag känner mig inte så tjock egentligen. Självklart känns ju magen enorm, rumpan och låren är gropiga och tjocka. Men jag är rätt så nöjd ändå. Jag har ju även svällt upp lite i ansiktet och fått lite mer tendens till dubbelhaka. För att komma igång efter att lillen kommit till värden hoppas jag att kroppens leder, fogar och muskler är med mig så jag fixar att gå långpromenader med vagnen. Tänk vad underbart att möta våren som nybliven mamma! Det kan nog knappast bli en bättre vår.

Nu ska jag åka och fika hos pappa som fyller 56 år idag. Grattis pappa!

Födelsedagsfirande med smörgåstårta och hembakt...

Igår firades min trettioförsta födelsedag. Jag bjöd de närmaste på hemlagad smörgåstårta och hembakta bullar samt chokladkaka med kokostäcke. Det var ett alldeles lagom litet kalas. Lillplutten sparkade på för fullt när vi satt och åt och pratade. Undrar om han också ville säga några ord? =)

Idag är det 6 veckor kvar till bf. Om jag får önska lite hoppas jag att lillplutten tittar ut 21/2. Han får inte komma tidigare för då blir det strul med Försäkringskassan. Jag har ju graviditetspenning 2/1-20/2 och om han kommer inom den perioden måste jag hålla på och ändra och dona med FK. Och så blir det lite andra problem som har med pengar från jobbet att göra. Så från och med 21/2 får älsklingslillplutten mer än gärna titta ut till oss.

Blev förresten inbjuden till klinikfest på jobbet i slutet av februari. Undrar om jag ska gå eller inte....? Kanske ligger jag på förlossningen då. =)

Sömn!

Ett under har skett!!
I natt har jag sovit 11,5 timmar med avbrott för två (BARA 2!) toalettbesök!

Min snygga födelsedagspresent (en vecka för tidigt) från familjen:

Ett AVO bracelet från Efva Attling: http://www.efvaattling.com/avo-bracelet-silver/p/1709#filter-2

Så snyggt är det! Jag har ju sedan tidigare halsbandet (som jag fick i 30 års/ ssk-examenspresent) och örhängena.

Till saker hör en liten historia om att mamma och jag köpte det mindre armbandet till mig i tisdags. Men mamma tyckte att jag skulle ha det "fetare" så hon köpte det. Och då kunde de ju inte vänta med att ge mig presenten EN HEL VECKA. =) Därför fick jag det igår.

Så vad hände med det mindre armbandet? Jo det sitter på mammas handled nu.

Akupunktur x 2, bm-besök, shopping och minioperation...

Den här veckan har jag haft fullt upp känns det som. I måndags var jag iväg och fick akupunkturomgång nr 4. Tisdagen spenderades tillsammans med mamma i Västerås en hel dag. Foglossningsbandet satt på hela dagen men ack sån värk jag fick. Natten mellan tisdag och onsdag var en mardröm. Men det inhandlades finfina saker till Lillbus från mormor, bl.a. en "åka-hem-från-bb-overall" i grått fleecetyg som var värt värken. Onsdagen startade med bm-besök. Allt verkar vara toppen med lillen. 147 hjärtslag/minuten. SF-mått 32 som börjar gå ner mot normalkurvan. Vikten var 83.3 kg (observera att jag hade mycket tunga skor på mig, ha ha). Efter bm bar det raka vägen in till läkaren för att ta bort något som troligtvis var en fettknöl på min rygg. Mycket skratt blev det då läkaren är minst sagt galen. Så nu har jag 7 stycken suturer i ryggen som ska bort om ca 12 dagar. Torsdagen spenderades med ytterligare en omgång akupunktur närmare bestämt omgång nr 5.

Sömnen är inget vidare. Jag sover ca 4 timmar på nätterna. Sen brukar jag somna om ett par timmar till på morgonkvisten. Värken går lite upp och ner. Försöker ta 1 g Alvedon kontinuerligt nu för att kapa topparna på smärtan åtminstone.

Jag behöver inte oroa mig för ifall lillen lever där inne. Han visar livstecken mest hela tiden, speciellt på kvällarna när mamman försöker sova. =) Stor börjar han bli också. Det går att känna var han ligger och det går att tyda att det är en liten fot eller en liten rumpa. Så underbart!!!

Sparkar, hicka, kissa x 1000 och sömnlösa nätter...

Jag undrar när jag sov en hel natt senast? Jag har slutat räkna hur många gånger jag är uppe och kissar på nätterna. Jag inte bara kissar på nätterna. Jag blir helt plötsligt akut hungrig och bara MÅSTE ha något att äta. Lillbus har de senaste nätterna haft envisa hickattacker. Stackars! Och då, när magen hoppar och studsar, kan ju inte mamman sova heller. Sparkarna har börjat nå upp mot revbenen vilket inte är någon vidare skön upplevelse.

Förövrigt har jag läst flera böcker som går igenom förlossningens olika stadier. Så nu tror jag nog att jag har koll på det...

Idag är det 8 veckor kvar till BF.

F-n vad trött jag är!

Gott nytt 2012!

Jag känner att 2012 kommer bli ett fantastiskt år. Jag ska ju bli MAMMA. Vi ska bli en liten familj. Det är fantastiskt på alla sätt och vis. Visst gnager en oro om att något kan gå fel, men i det stora hela är jag mest lycklig och förväntansfull. Nu är det verkligen "bara" slutspurten av graviditeten kvar. Jag känner att jag blir större för var dag som går. Lillbus sparkar runt som en tok vilket gör mig lugn. Men ibland funderar jag till och med på ifall han kanske sparkar på för att han vill tala om att han inte mår bra. Man blir nog bra knäpp som blivande morsa men en bebis i magen. Man måste ju helt enkelt oroa sig för någonting.... =/