Den här helgen är vi lediga. Det behöver vi. Känns som vi har jobbat enormt mycket på sistone. Problemet är väl kanske att vi inte har sett varandra så mycket maken och jag. När båda har oregelbundna arbetstider blir det ju så ibland.
Jag har haft tuffa dagar på jobbet. Ordentligt dåliga patienter och oroliga anhöriga. Då gäller det att vara professionell. Jag tror att jag har lyckats ganska bra. Det känns åtminstone bra i hjärtat. Jag är även glad att jag har så bra arbetskamrater som aldrig är sena att ryka in när det krisar. På torsdag har halva avdelningen, där jag ingår, utbildningsdag med föreläsningar om stroke och neurologiska sjukdomar (våra patientkategorier). Vi blir bjudna på både lunch och middag. Det ska bli skoj.
Lillbus lever rövare inne i magen. Det känns härligt. Idag går vi in i vecka 27. Och jag har bara 5 veckor kvar att jobba. Skönt! Kroppen värker mer och mer.
Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar